S O M M A R L O V
Sakta men säkert börjar ron hos mig infinna sig. Jag har sommarlov. Och överlevde den stressigaste, och på sätt och vis jobbigaste, våren på långe. Jag har trots mängder av timmar av möten, planering, oro och sponsorsökning plötsligt tagit mig till juni. Jag har trots tårar brännande innanför ögonlocket på grund av missade kvällståg ändå hamnat här. Och jag är Så Himla Stolt över mig själv.
Jag har sovit alldeles för lite, stressat i mig torra matlådor och knappt hunnit hälsa på Simon innan ögonen slagits ihop. Saker som verkligen tärt på mig psykiskt. Dock är jag ändå så glad över att jag gjort denna vårtermin så händelserikt. Jag har verkligen maximerat vårens alla dygn. Skrivit en A-uppsats med högsta betyg, en trend som faktiskt hållit i sig under alla stressiga månaders gång.
Jag har trots slumrande ögon läst vareviga litteraturseminarietext, lämnat in alla ibu:er i tid, gått på varenda möte, varit på alla föreläsningar, diskuterat, reflekterat, opponerat och som sagt gjort väldigt bra ifrån mig resultatmässigt. Jag har överträffat mig själv, jag har gett det lilla extra som faktiskt inte alls var så värst jobbigt. Jag har blivit mer stresstålig, lösningsfokuserad och tålmodig. Egenskaper som bara höjer mig som person. Och mitt i allt detta har jag lärt mig så otroligt mycket. Båda om grupprocesser och mig själv. Men såklart även kunskapen genom skolarbetet.
Ett år av universitetsstudier har passerat snabbare än en igelkott springer och jag låter sommarlåt efter sommarlåt smeka mina öron i takt med tågens hjul mot spåren. Fjärde juni och sommarlov på årets första riktiga sommardag, om man bortser från all blåst, då. Dessutom firar jag och han den där Simon 34 månader idag, det vill säga två månader till tre år. Vart har de åren tagit vägen? Oj, oj. Tur att vi bara blir kärare och kärare iallafall.
Nu har jag några fartfyllda dagar framför mig innan det är dags för hemhem och efter det äventyr i USA.
Dags att sluta ögonen och låta både våren och känslan av sommarlov få sjunka in, åh!
